Kort sammanfattning
Jag har en bakgrund i förlagsbranschen som PR- och informationschef, ansvarig utgivare för ungdomstidningar, författare, copywriter, filmöversättare mm. Arbetade även på branschtidningen “The Hollywood Reporter” i Los Angeles i sex år som assistant to the editor och office manager i ett nyhetsrum med 40 reportrar. Med ansvaret för budgetar på flera miljoner dollar tog jag hand om logistiken kring och tidningens bevakande av The Academy Awards, Emmys, Cannes Film Festival, Golden Globes mm.
Men mitt hjärta finns i musiken och skapandet. Jag är först och främst textförfattare och författare. Var mest aktiv under 80-talet men även senare på 2000-talet efter min USA-vistelse. Skrev då texter både på svenska och engelska, mest pop åt många av våra kända artister som Lill Lindfors, Siw Malmqvist, Sten & Stanley, Dan Tillberg, Robert Wells och Björn Skifs, med flera. Men jag skrev även engelska och svenska gospeltexter till artisten Malou Bergs musik (flera fick priser i Billboard song context i konkurrens med de duktigaste i USA). Var med i finalen på schlagerfestivalen med Siw Malmqvist med låten “Det är kärlek” och när Lill Lindfors var värdinna för hela finalen skrev jag på hennes begäran en engelsk text till hennes musik ska byggas utav glädje, vilket hon framförde.
Lite mer om min bakgrund
Okej, spänn fast säkerhetsbältet och försök att hänga med i svängarna nu…
Började dansa klassiskt balett när jag var sex år för en rysk fd. premiärdansös som hette Madame Apostoli. Hon sa efter något år till mamma att hon tyckte att jag hade ”så bra uttryck” och ordnade så att jag skulle prova in på Operabaletten. Men jag sprack i provet. Det var något med fötterna, sa de. Men väl var väl det. Tufft yrke. Dansen gav mig i alla fall en bra hållning. Tolv år. Började spela ess-kornet och sedan b-trumpet i Abrahamsbergs skolorkester. Tonåring. Sjöng jazz o evergreens typ, i Nalens cabaret, spelade även trumpet där några gånger (inte särskilt bra, men jag var ju tjej och det var poppis). Var med i talangtävlingar där jag som bäst hamnade tvåa. Teater. Var med i några shower där jag både dansade och sjöng. Landade ett skivkontrakt. Det blev en singel av detta. En av huvudrollerna i en ungdomsmusikal som turnerade i elva kommuner. Lite film, bl.a. var jag glädjeflicka i Klondike i ”Utvandrarna” där Eddie Axberg skulle pröva damer första gången. Jag dök även upp i SVT:s ”Röda Rummet”. Reklamfilm, fotomodellande.
Första jobbet inom förlagsbranschen var på Saxon & Lindströms Förlag i Norrtull. Först på prenumerationsavdelningen, senare på Viola Trädgårdsvärlden. Skrivbyråer med sekreterarjobb ledde mig till B. Wahlströms Bokförlag och fast jobb som assistent åt reklamchef Rolf Lengstrand, som blev min mentor.
Fem fantastiska år på Wahlströms med Ponnyklubben, PR och reklamfotograferingar för olika böcker och många deckare, både i egen studio och utomlands. Där fick jag alltmer ansvar. Bl.a. behövde vi en stuntman för en reklamfilm för Manhattan-deckarna. Det fanns inga sådana på den tiden. Men vi hittade en brandman, Lars Lundgren. Det var hans första stuntjobb och vi fick honom att hänga under en helikopter över Tappströmskanalen på Mälaröarna – utan sele. Helt livsfarligt! Lars Lundgren blev senare stuntman på riktigt och flyttade till Hollywood där han hade stor framgång. Jag stack till Mallorca tillsammans med en fotograf och min dåvarande pojkvän som fotomodell för att fotografera deckaromslag. Lilla sonen på nio år var pärmbärare. Jag jagade kvinnliga modeller kring poolen och stack till dem lite modellpengar. Efter fem år av reklamjippon mm blev jag så headhuntad av Seved Söderström, VD på Semic, som hoppade av och startade Winthers Förlag. Vi var väl inte fler en sex personer. Alla med fina titlar. Jag var Reklamchef, ansvarig utgivare för fem barntidningar och chefredaktör för ungdomstidningen ”Vi i Sadeln”.
Efter det jobbade jag som copywriter på Rolf Nedebys reklambyrå (under den tiden vann jag förresten en ny Fiat i en slogantävling), fortsatte som copy på Mats Björklands reklambyrå.
Sedan dök Timo Kärnekull upp och lockade över mig till Askild & Kärnekulls förlag, där jag blev PR & informationschef. Marknadsavdelningen bestod av geniet Jerker Wennhag och undertecknad plus en sekreterare. Jerker var Sveriges bästa boksäljare och hade tagits över från Bonniers. Tillsammans höjde vi omsättningen runt en miljon första året, vill jag minnas. Vi var inblandade i allt när det gällde tillkomsten av en bok från omslag till marknadsföring.
Fantastiskt roligt jobb där jag träffade och blev vän med många av våra författare. Minns särskilt transportbasen Hasse Ericsson. Vi blev vänner efter det. En fin kille som var feminist och verkligen jobbade för sina medlemmar. Det ville inte förbundet sa han, de var mer intresserade av politik därför blev han ett hot. Hasse hade senare intressanta åsikter om palmemordet förresten. Vi gjorde några PR-jobb ihop faktiskt, bland annat för ett försäkringsbolag. Märkligt. Fler författare som jag lärde känna på Askild & Kärnekull var Charlie Norman, en helt underbar människa, ryssen Isaac Asimov och förstås, Gunnar Kumlin och Torsten Ehrenmark. Timo var en jäkel på att sno åt sig utländska rättigheter före de andra stora förlagen. Som ex. Colleen McCullough, ”Törnfåglarna” och Stephen King, ”The Shining”. Där samarbetade vi med filmbolaget och premiären av filmen med samma namn. Timo var även en hejare på att festa, men däremot inget vidare på ekonomi. Han var tvungen att sälja till Natur och Kultur. De krävde att ett antal av personalen skulle sluta. Jag var inte med i facket, så därför åkte jag ut till Jerkers förtvivlan.
”Bra, då kan du komma ner och hjälpa mig att skriva på min TV-show”, sa sångerskan Lena Maria Gårdenäs. Därför satt jag dagen efter på tåget ner till Malmö. Elva avsnitt i första omgången. Gud vad roligt vi hade! Jag spelade även med i några sketcher där. Tillbaka i Stockholm tog Janne Loffe Carlsson med mig i några reklamfilmer. Javisst ja, sedan var med i en film med honom också. ”Lejonet och Jungfrun” med Sven Bertil Taube o nån fransman filmades på en skärgårdsö. Där skulle jag vara rolig partytjej och lära fransmannen att äta kräftor. (Hade ingen aning om hur man gjorde.) Det var riktig brännvin i de där glasen. Så det var inga problem att vara glad.
Hänger ni med?
Sedan träffade jag musikern John Groves och vi byggde studio hemma i villan och började göra jingar för TV och radio, bland de första i Sverige. Det blev jinglar för Häftig Fredag och Måndagsbörsen bl.a. minns jag. Jag skrev texter och körade, ibland tillsammans med proffs som Elisabeth Andreasen och Anders Glenmark. Det gällde att lära sig stämman snabbt. Spelade faktiskt urdålig trumpet på nån demo också. Sedan skrev vi låtar också förstås. Jag producerade även en reklamfilm för Lypsyl där John fick göra musiken. För Music City Media skrev jag olika reklamtexter, men dubbade även lite film. Minns en Ninja-film där jag var en rysk spiontjej. Skrev en ljudsaga med sånger som hette Myntrik på uppdrag av Föreningsbanken. Steve Martin skrev musiken, jag skrev sagorna och alla sångtexter. Den där är populär än i dag har jag sett på nätet. Kanske borde de ges ut igen…
Som copywriter för Rolf Nedeby och Mats Björkland hade jag träffat och jobbat med fotografen Steve Hylen. Gav honom hans första filmjobb där. Honom drog jag iväg med till Paris en vecka och gjorde en film som hette ”One Night in Paris”. Den köpte Bengt Bedrup, TV1, för sitt program ”Bedrups Bitar” och intervjuade mig i programmet.
För ”Häftig Fredag” gjorde jag även en reportagefilm om Radio Luxembourg, dåtidens enda reklamradiostation. Tog tåg till Luxembourg och levde med killarna på stationen några dagar. Hyrde filmfotograf på plats. Samtidigt gjorde jag ett bildreportage för Expressen.
Mer frilansande galenskaper: Reste till Mallorca och gjorde ett stort bildreportage om det annorlunda Mallorca, som Damernas Värld köpte. Det blev visst fyra sidor.
Senare som singel igen och inflyttad till city blev det fler och fler sångtexter för olika artister och musikstilar. Allt från pop till dansband. Robert Wells och jag fann varandra och skrev en del låtar. Tommy Nilsson, som kommit hem från Paris var okänd här då, körade på några av mina demon. Sedan kom uppdrag från musikförlag och skivbolag att skriva svenska eller engelska texter. Jag skrev låten ”Det är kärlek” tillsammans med Jonas Warnerbring för Siw Malmqvist. Den kom med i finalen i Melodifestivalen. Det året vann Tommy Körberg med Py Bäckmans ”Stad i ljus” förstås. Skrev även på beställning åt Lill Lindfors en engelsk text till hennes ”Musik ska byggas utav glädje”, som blev ”My Joy is Building Bricks of Music”, den sjöng hon som värdinna i Eurovision Song Contest stora final det året. (Då hon tappade kjolen.)
Skrev även engelsk text till Ulf Lundells ”Öppna Landskap”, vilken Lill Lindfors sjöng på Nobelbalen ett år. Märklig känsla att höra mina ord, och förmedla Ulf Lundells känsla av Sverige, sjungas inför världens mest framstående hjärnor…
Blev kontaktad av ståupparen och f.d. Rockfolkets galning Bertil Bertilsson om att skriva hans biografi. Det blev många samtal och boken ”Rapport från en dårfink” som kom ut 1991. En samling roliga episoder ur hans liv.
Livet handlar om att våga ta risker. År 1988 beslöt jag mig för att satsa på USA. Började hösten 1988 att studera ”Creative Writing, writing for screen and televison” på Pepperdine University i Malibu, Los Angeles. Lärare var science fiction-writer David Gerrold. Lysande. Fortsatte vårterminen 1989. Lyckades efter några tuffa år få green card, som lyricist / artist. Malou Berg och jag hade i den vevan med en låt i en stor sångtävling i Holland. Vi snodde även fem Certificate of Achievement” i Billboard Song Contest, i gospelkategorin för våra gospels flera år i rad i konkurrens med amerikanerna. Coolt.
När Vilgot Sjöman såg Malou Bergs framförande av vår låt “The Cage” i ett TV program så blev han så inspirerad att han fick en idé till romanen “Emmylou”. Han ville sedan ha
med första notraden och texten i början av boken.
Några kämpiga år i Los Angeles, med skrivbyråjobb på filmstudios och jobb med ”Immigration Update” – ett newsletter för min immigration attorney. Hade samma advokat som bl.a. Salma Hayek, som kom hem till mig för att bli intervjuad. Söt tjej. Så lyckades jag landa ett toppjobb på branschtidningen The Hollywood Reporter, a daily business entertainment trade paper. Jag var ”Assistant to the editor” and ”office manager” där med ett enormt ansvarsområde. Se min CV för lite av vad jag hade för mig där. Under en tid i början av 2000-talet rapporterade jag om Hollywood direkt i radio för P4 Göteborg och deras morgonprogram.
Hösten år 2002 kom jag tillbaka till Stockholm. Trodde att jag kunde få vilket jobb som helst med den CV… men icke sa nicke. Bara två jobbintervjuver. Okej, men jag hade frilansat som QC (Quality Control for video subtitling) i Los Angeles och även regisserat talang för i studio för dubbning. Det visade sig att det företaget, Gelula, hade köpts av ett svenskt bolag, SDI Media och vips så fick jag en rekommendation från LA till Stockholm. Efter utbildning december 2002 började jag jobba som undertextare och översättare för SDI. Det höll jag på med fram till sommaren 2012.
Sedan dess har jag startat bokförlaget ahbooks.se och jobbar också med att försöka förbättra upphovspersonernas rättigheter i musikbranschen. Skriver också på två bokmanus.
