Susanne Wigforss
Författare · Textförfattare · Poet · Förläggare
Biografi (scroll down for English)
Susanne Wigforss är textförfattare, författare och förläggare, med ett kreativt liv som sträcker sig över mer än fyra decennier. ”Jag har inte levt ett flatline-liv”, säger hon själv — och det är svårt att invända.
Musiken kom först. Som sexåring började hon dansa klassisk balett för den ryska f.d. premiärdansösen Elisabeth Apostoli, och vid tolv års ålder lärde hon sig spela trumpet i skolans blåsorkester. Som tonåring drogs hon till att sjunga jazz och var med och sjöng i Cabarén på Nalen, och på en annan populär scen kom hon tvåa i en talangtävling. Hon fick en av huvudrollerna i en ungdomsmusikal som turnerade i elva kommuner i Stockholm och fick små statisroller i film och tv — bland annat som hålldam i Klondyke i Jan Troells episka Utvandrarna-svit och i SVT:s Röda rummet.
Sångtexterna gjorde henne känd i branschen. Under 1980-talet började hon skriva sångtexter, både på svenska och engelska, och gjorde det framgångsrikt åt flera av Sveriges mest kända artister, som Lill Lindfors, Siw Malmkvist, Sten & Stanley, Björn Skifs, Dan Tillberg, Jan Johansen och Robert Wells, bland andra. 1985 skrev hon, på Lill Lindfors egen begäran, den engelska texten till hennes ”Musik ska byggas utav glädje” — ”My Joy is Building Bricks of Music” — som Lindfors framförde som värdinna i Eurovision Song Contest-finalen i Göteborg. Året innan hade Susannes engelska tolkning av Ulf Lundells ”Öppna landskap” framförts av Lindfors vid Nobelbanketten i Stockholms stadshus, inför en publik av världens mest framstående forskare — ”en märklig känsla”, minns Susanne, ”att höra mina egna ord förmedla Ulf Lundells känsla av Sverige.” 1988 var hon med i finalen i Melodifestivalen med en låt som hon skrev tillsammans med Jonas Warnerbring och som framfördes av Siw Malmkvist.
Tillsammans med artisten och tonsättaren Malou Berg skrev hon gospeltexter som tilldelades fem ”Certificates of Achievement” i Billboard Song Contest på 90-talet, i konkurrens med de bästa i USA. En av deras låtar, ”The Cage”, inspirerade regissören Vilgot Sjöman så starkt när han såg den framföras live på tv att han skrev romanen Emmylou — och lät notraden och texten inleda boken.
1988 åkte Susanne till Los Angeles för att satsa på utbildning och en internationell karriär. Hon studerade Creative Writing – Writing for Screen and Television vid Pepperdine University under science fiction-författaren David Gerrold, känd för Star Treks klassiska avsnitt ”The Trouble with Tribbles”. Efter några tuffa år fick hon green card och arbetade i nära sex år på nöjesbranschtidningen The Hollywood Reporter som assistent till redaktören och office manager för redaktionsavdelningen, med ansvar för reportrar och stringers, budget och logistiken bakom tidningens bevakning av stora evenemang som Academy Awards, Emmy Awards, filmfestivalen i Cannes och Golden Globes. Under den här perioden var hon även frilansjournalist och gjorde bland annat en intervju med Mel Brooks för en skandinavisk flygtidning.
Vid sidan av musiken har Susanne en gedigen bakgrund inom förlags- och mediebranschen — som PR- och informationschef på bokförlaget Askild & Kärnekull (senare uppköpt av Natur & Kultur), reklamchef och tidningsansvarig för fem ungdomstidningar på Winthers Förlag, copywriter, frilansjournalist och fotograf. Hon gjorde även två dokumentärfilmer som visades i SVT: One Night in Paris och ett reportage från den legendariska radiostationen Radio Luxembourg. Hon skrev biografin Rapport från en dårfink (1991) åt ståuppkomikern och f.d. Rockfolket-medlemmen Bertil Bertilsson och 2007 en ungdomsbok åt Semic.
Sedan 2019 driver hon bokförlaget AH Books Publishing, som ger ut fackböcker av den kända psykologen och hundpsykologen Anders Hallgren.
Efter många år av research, intervjuer och skrivande har Susanne nyligen avslutat manuset till sin bok Nyckelbarn i Folkhemmet – Om arv, identitet och försoning, som hon kallar en skönlitterär faktaroman. I boken utforskas tre generationer av hennes familj — från 1921 till 1965 — med början hos farfar Ernst Wigforss, en av arkitekterna bakom det svenska folkhemmet, vars nära vänskap med Dag Hammarskjöld, sedermera FN:s generalsekreterare, präglade och påverkade båda männens liv och tänkande.
Musiken har hon inte släppt, och hon fortsätter att samarbeta med många kända låtskrivare och skapa nya låtar på svenska och engelska.
Susanne Wigforss
Author · Lyricist · Poet · Publisher
Biography
Susanne Wigforss is a lyricist, author and publisher whose creative life spans more than four decades. “I haven’t lived a flatline life,” she says — and it is hard to disagree.
Music came first. At the age of six, she began studying classical ballet with former Russian prima ballerina Elisabeth Apostoli, and at twelve she learned to play the trumpet in her school’s wind orchestra. As a teenager, she was drawn to jazz singing and performed in the cabaret at Stockholm’s legendary Nalen, later placing second in a talent contest at another popular venue. She landed one of the leading roles in a youth musical that toured eleven municipalities in the Stockholm area, as well as small roles in film and television — including appearances as a Klondyke saloon girl in Jan Troell’s epic The Emigrants film series and in Swedish Television’s The Red Room.
Song lyrics made her known in the music industry. During the 1980s, she began writing lyrics in both Swedish and English, successfully writing for some of Sweden’s best-known artists, including Lill Lindfors, Siw Malmkvist, Sten & Stanley, Björn Skifs, Dan Tillberg, Jan Johansen and Robert Wells. In 1985, at Lill Lindfors’s own request, she wrote the English lyrics to Lindfors’s “Musik ska byggas utav glädje” — “My Joy is Building Bricks of Music” — which Lindfors performed while hosting the Eurovision Song Contest final in Gothenburg. The previous year, Susanne’s English adaptation of Ulf Lundell’s “Öppna landskap” had been performed by Lindfors at the Nobel Banquet in Stockholm City Hall before an audience that included some of the world’s most distinguished scientists. “It was a strange feeling,” Susanne recalls, “to hear my own words convey Ulf Lundell’s sense of Sweden.” In 1988, she had a song in the Swedish finals of the Eurovision Song Contest, co-written with Jonas Warnerbring and performed by Siw Malmkvist.
Together with artist and composer Malou Berg, she wrote gospel lyrics that received five Certificates of Achievement in the Billboard Song Contest in the 1990s, competing with some of the best songwriters in the United States. One of their songs, “The Cage,” made such a strong impression on acclaimed Swedish film director Vilgot Sjöman when he saw it performed live on television that it inspired him to write the novel Emmylou — which he opened with the song’s musical notation and lyrics.
In 1988, Susanne moved to Los Angeles to pursue further studies and an international career. She studied Creative Writing – Writing for Screen and Television at Pepperdine University under science fiction author David Gerrold, best known for the classic Star Trek episode “The Trouble with Tribbles.” After a few challenging years, she obtained a U.S. green card and spent nearly six years at the entertainment trade publication The Hollywood Reporter, working as assistant to the editor and office manager for the editorial department. Her responsibilities included coordinating reporters and stringers, managing budgets, and overseeing logistics for the publication’s coverage of major events such as the Academy Awards, the Emmy Awards, the Cannes Film Festival and the Golden Globes. During this period, she also worked as a freelance journalist, including interviewing Mel Brooks for a Scandinavian in-flight magazine.
Alongside her work in music, Susanne has an extensive background in publishing and media. She served as PR and communications manager at the publishing house Askild & Kärnekull (later acquired by Natur & Kultur), advertising manager and publishing editor for five youth magazines at Winthers Förlag, and has worked as a copywriter, freelance journalist and photographer. She also made two documentary films that were broadcast on Swedish Television (SVT): One Night in Paris and a documentary report from the legendary Radio Luxembourg. In 1991, she wrote Rapport från en dårfink, a biography of stand-up comedian and former Rockfolket member Bertil Bertilsson, followed in 2007 by a book for young readers published by Semic.
Since 2019, she has run AH Books Publishing, which publishes nonfiction books by renowned psychologist and canine behaviorist Anders Hallgren.
After many years of research, interviews and writing, Susanne recently completed the manuscript for her book Nyckelbarn i Folkhemmet – Om arv, identitet och försoning (Latchkey Children in the Swedish Welfare State – On Heritage, Identity and Reconciliation), which she describes as a fact-based literary novel. Spanning the years 1921 to 1965, the book explores three generations of her family, beginning with her grandfather Ernst Wigforss, one of the architects of Sweden’s welfare state, whose close friendship with Dag Hammarskjöld, later Secretary-General of the United Nations, left a profound mark on the lives and thinking of both men.
Susanne has never left music behind.
She continues to collaborate with established songwriters and create new songs in both Swedish and English.
Med Susannes egna ord
Jag har en bakgrund inom förlagsbranschen bland annat som PR- och informationschef på Askild & Kärnekulls förlag (numera del av Natur & Kultur), ansvarig utgivare för ungdomstidningar, copywriter på reklambyråer, filmöversättare/undertextare för TV, författare och frilansjournalist. Under åren i Los Angeles studerade jag creative writing/writing for screen and television på Pepperdine University (två terminer, och arbetade på branschtidningen “The Hollywood Reporter” i Los Angeles i sex år som “assistant to the editor and office manager” för en nyhetsredaktionen på ca 40 reportrar (om man räknar in “stringers”). Där var jag även ansvarig för att budgeten hölls. Skötte logistiken bakom kulisserna för tidningens bevakning av stora event som Academy Awards, Emmys, Cannes Film Festival, Golden Globes med flera.
Men mitt hjärta har alltid funnits i musiken och det kreativa skapandet. Jag är först och främst textförfattare och författare. Var mest aktiv under 80-talet med att skriva låtar, men det har börjat igen. Skrev då sångtexter både på svenska och engelska, mest pop, åt många av våra kända artister som Lill Lindfors, Siw Malmqvist, Sten & Stanley, Dan Tillberg, Robert Wells och Björn Skifs, Jan Johansen med flera. Men jag skrev även engelska och svenska gospeltexter till artisten Malou Bergs musik (flera fick priser i Billboard song context i konkurrens med de duktigaste i USA). Var med i finalen på schlagerfestivalen med Siw Malmqvist med låten “Det är kärlek” 1988 och när Lill Lindfors var värdinna för hela finalen1985 skrev jag på hennes begäran en engelsk text till hennes låt “Musik ska byggas utav glädje”, vilket hon framförde utom tävlan i finalen. Då hon väckte uppmärksamhet genom att låtsas tappa kjolen. Senare skrev jag även en text till Malou Bergs melodi som blev “Minnen” och som spelades in av den fantastiska sångaren Jan Johansen, samt en hel del texter till Malou Bergs new-age musik.
Som sexåring görjade jag dansa klassiskt balett för en rysk f.d. premiärdansös som hette Elisabeth Apostoli, som tilltalades Madame Apostoli. Hon sa efter något år till mamma att hon tyckte att ”Flickan har så bra uttryck” och ordnade så att jag skulle få prova in på Operabaletten. Det var spännande. Men jag valdes inte. Det var något med fötternas utåtvridning som inte var anatomiskt passande. Men det var nog lika bra. Dansare har ett tufft yrke. Dansen gav mig i alla fall en bra hållning. Som tolvåring började jag spela ess-kornett i skolans gossblåsorkester, och senare b-trumpet. Som tonåring ville jag sjunga jazz och evergreens och fick utlopp för det i Nalens cabaré. Spelade även trumpet där några gånger (inte särskilt bra, men jag var ju tjej och det var poppis). Var med i talangtävlingar där jag som bäst hamnade tvåa. Teater. Var med i några shower där jag både dansade och sjöng. Landade ett skivkontrakt. Det blev en singel av detta. (se fliken “Om” och under “Sångerska). Fick en av huvudrollerna i en ungdomsmusikal som turnerade i elva kommuner. Lite filmstaterande, bl.a. var jag glädjeflicka i Klondike i ”Utvandrarna” där Eddie Axberg skulle pröva damer första gången. Jag dök även upp i SVT:s ”Röda Rummet”. Reklamfilmer och fotomodellande blev det också.
Första jobbet inom förlagsbranschen var på Saxon & Lindströms Förlag i Norrtull. Först på prenumerationsavdelningen, senare på Viola Trädgårdsvärlden. Skrivbyråer med sekreterarjobb ledde mig till B. Wahlströms Bokförlag och fast jobb som assistent åt reklamchef Rolf Lengstrand, som blev min mentor.
Fem fantastiska år på Wahlströms med Ponnyklubben, PR och reklam- fotograferingar för deckare och ungomsböcker, både i egen studio och utomlands. På Wahlströms fick jag alltmer ansvar. Bl.a. behövde vi en stuntman för en reklamfilm för Manhattan-deckarna. Det fanns inga sådana på den tiden. Men vi hittade en brandman, Lars Lundgren. Det var hans första stuntjobb och vi fick honom att hänga under en helikopter över Tappströmskanalen på Mälaröarna – utan säkerhetssele. Helt livsfarligt! Lars Lundgren blev senare stuntman på riktigt och flyttade till Hollywood där han hade stor framgång. Jag stack också till Mallorca tillsammans med en fotograf och min dåvarande pojkvän som fotomodell för att fotografera deckaromslag. Lilla sonen på nio år var pärmbärare. Jag jagade kvinnliga modeller kring poolen och stack till dem lite modellpengar. Lyckades få Anna Bergman, dotter till Ingemar, att komma från London och ställa upp som modell för en rad deckare. Gratis PR i alla tidningarna. Och böckerna sålde bra. Efter fem år av reklamjippon och PR blev jag så headhuntad av Seved Söderström, VD på Semic, som hoppat av och startat Winthers Förlag. Vi var väl inte fler en sex personer. Alla med fina titlar. Jag var Reklamchef, ansvarig utgivare för fem barntidningar och chefredaktör för ungdomstidningen ”Vi i Sadeln”. Ett kul jobb.
Efter det jobbade jag som copywriter på Rolf Nedebys reklambyrå och efter några år som copywriter på Mats Björklands reklambyrå.
Sedan blev jag head huntad igen. dök Timo Kärnekull lockade över mig till Askild & Kärnekulls förlag, där jag blev PR & informationschef. Marknadsavdelningen bestod av geniet Jerker Wennhag och undertecknad plus en sekreterare. Jerker var Sveriges bästa boksäljare och hade lockats över från Bonniers. Tillsammans höjde vi omsättningen runt en miljon första året, vill jag minnas. Vi var inblandade i allt när det gällde tillkomsten av en bok från omslag till marknadsföring.
Fantastiskt roligt jobb där jag träffade och blev vän med många av våra författare. Minns särskilt transportbasen Hasse Ericsson. Vi blev vänner efter det. En fin kille som var feminist och verkligen jobbade för sina medlemmar. Det ville inte förbundet sa han, de var mer intresserade av politik därför blev han ett hot. Hasse hade senare intressanta åsikter om palmemordet förresten. Vi gjorde några PR-jobb ihop faktiskt, bland annat för ett försäkringsbolag, vill minnas att det var Skandia. Märkligt, med tanke på vad som hände många år senare. Fler författare som jag lärde känna på Askild & Kärnekull var Charlie Norman, en helt underbar människa, ryssen Isaac Asimov och förstås, Gunnar Kumlin och Torsten Ehrenmark. Timo var en jäkel på att sno åt sig utländska rättigheter före de andra stora förlagen. Som t.e.x. Colleen McCulloughs ”Törnfåglarna” och Stephen Kings ”The Shining”. Där samarbetade vi med filmbolaget och premiären av filmen med samma namn. Timo var en hejare på att festa, men däremot inget vidare på ekonomi. Han var tvungen att sälja till Natur och Kultur. De ville förstås bli av med ett antal av personalen i samband med köpet. Jag var inte med i facket, så därför åkte jag ut, till Jerkers stora förtvivlan. Vi var mitt i planeringen av höstens böcker. Jag tog pengarna och gick på dan.
”Bra, då kan du komma ner till Malmö och hjälpa mig att skriva på min TV-show”, sa sångerskan Lena Maria Gårdenäs när jag ringde och berättade vad som hänt. Därför satt jag bara några dagar senare på tåget ner till Malmö. Elva avsnitt i första omgången. Gud vad roligt vi hade! Jag spelade även med i några sketcher där. Tillbaka i Stockholm tog Janne Loffe Carlsson med mig i några reklamfilmer. Javisst ja, sedan var med i en film med Janne också. ”Lejonet och Jungfrun” med Sven Bertil Taube o nån fransman filmades på en skärgårdsö. Där skulle jag vara glad partytjej och lära fransmannen att äta kräftor. (Hade ingen aning om hur man gjorde.) Det var riktig brännvin i de där glasen. Så det var inga problem att vara glad.
I slutet av 70-talet levde jag med den engelska musikern John Groves. Vi byggde om garaget till studio i villan på Ekerö och började göra jingar för TV och radio, bland de första i Sverige. Det blev bl.a. jinglar för Häftig Fredag och Måndagsbörsen, men även radio- Men även jinglar för företag som använde det i sin reklam. Jag skrev texter och körade, ibland till och med tillsammans med proffs som Elisabeth Andreasen och Anders Glenmark. Då gällde det att lära sig sin stämma snabbt. Spelade faktiskt hjälpligt trumpet på nån av Johns demon också. Sedan skrev låtar också. Jag producerade en reklamfilm för Lypsyl där John fick göra musiken. För Music City Media skrev jag olika reklamtexter men dubbade även lite film. Minns en Ninja-film där jag var en rysk spiontjej. För Music City skrev jag också en ljudsaga med sånger som hette “Myntrik” som de spelade in på uppdrag av Föreningsbanken. Steve Martin skrev musiken, jag skrev sagorna och alla sångtexter. Den där är populär än i dag har jag sett på youtube. Nån har lagt upp dem där utan tillstånd.
Som copywriter för Rolf Nedeby och Mats Björkland hade jag träffat och jobbat med fotografen Steve Hylén. Gav honom hans första filmjobb där. Honom drog jag iväg med till Paris en vecka och gjorde en film som heter ”One Night in Paris”. Den visade Bengt Bedrup, på SVT1, i sitt program ”Bedrups Bitar”. Han intervjuade mig i programmet innan den sändes.
För ”Häftig Fredag” gjorde jag en reportagefilm om Radio Luxembourg, dåtidens enda reklamradiostation. Tog tåg till Luxembourg och levde med killarna på stationen några dagar. Hyrde filmfotograf på plats. Samtidigt gjorde jag ett bildreportage för Expressen.
Mer frilansande galenskaper: Reste till Mallorca och gjorde ett stort bildreportage om det annorlunda Mallorca, som Damernas Värld köpte. Det blev visst fyra sidor.
Senare som singel igen och inflyttad till city blev det fler och fler sångtexter för olika artister och musikstilar. Allt från pop till dansband. Robert Wells och jag fann varandra och skrev en del låtar. Tommy Nilsson, som kommit hem från Paris var okänd här då, körade på några av mina demon. Sedan kom uppdrag från musikförlag och skivbolag att skriva svenska eller engelska texter. Jag skrev låten ”Det är kärlek” tillsammans med Jonas Warnerbring för Siw Malmqvist. Den kom med i finalen i Melodifestivalen 1988. Det året vann Tommy Körberg med Py Bäckmans ”Stad i ljus” överlägset. Skrev även på beställning åt Lill Lindfors en engelsk text till hennes ”Musik ska byggas utav glädje”, som blev ”My Joy is Building Bricks of Music”, den sjöng hon som värdinna i Eurovision Song Contest stora final det året. (Då hon tappade kjolen.)
Skrev även engelsk text till Ulf Lundells ”Öppna Landskap”, vilken Lill Lindfors sjöng på Nobelbalen ett år. Märklig känsla att höra mina ord, och förmedla Ulf Lundells känsla av Sverige, sjungas inför världens mest framstående hjärnor …
Blev kontaktad av ståupparen och f.d. Rockfolkets galning Bertil Bertilsson om att skriva hans biografi. Det blev många samtal och boken ”Rapport från en dårfink” som kom ut 1991. En samling roliga episoder ur hans liv.
Livet handlar om att våga ta risker. År 1988 beslöt jag mig för att satsa på USA. Studerade ”Creative Writing, writing for screen and televison” två terminer på Pepperdine University i Malibu, Los Angeles. Lärare var science fiction författaren David Gerrold. Känd för att ha skrivit Star Treks mest kända avsnitt “The Trouble with Tribbles”. Han var fantastisk. Lyckades efter några tuffa år få green card, som lyricist / artist. Malou Berg och jag hade i den vevan med en låt i en internationell sångtävling i Holland. Vi fick även fem “Certificate of Achievement” i Billboard Song Contest, i gospelkategorin för några av våra gospelsånger flera år i rad.
När Vilgot Sjöman såg Malou Bergs liveframförande av vår gospellåt “The Cage” i ett TV program, blev han så inspirerad att han fick idén till romanen “Emmylou”. Han ville sedan ha med första notraden och texten i början av boken.
Några kämpiga år i Los Angeles, med skrivbyråjobb på filmstudios och jobb med ”Immigration Update” – ett nyhetsbrev för min immigration attorney. Deras kunder fanns inom nöjesbranschen. Jag hade samma advokat som Salma Hayek, som kom hem till mig för att bli intervjuad. Söt tjej. Allt förändrades när jag fick arbete som “Assistant to the editor and office manager” på branschtidningen The Hollywood Reporter, a daily business entertainment trade paper. Det var ett tufft, men otroligt roligt arbete mitt i nöjesbranschens centrum, med ett stort ansvarsområde. Under en kort tid i början av 2000-talet rapporterade jag om Hollywood direkt i radio för P4 Göteborg och deras morgonprogram.
Hösten år 2002 kom jag tillbaka till Stockholm. Trodde att jag kunde få vilket jobb som helst med den CV… men icke sa nicke. Bara två jobbintervjuver. Okej, men jag hade frilansat som QC (Quality Control for video subtitling) i Los Angeles och även regisserat talang för i studio för dubbning. Det visade sig att det företaget, Gelula, hade köpts av ett svenskt bolag, SDI Media och vips så fick jag en rekommendation från LA till Stockholm. Efter utbildning december 2002 började jag jobba som undertextare och översättare för SDI. Det höll jag på med fram till sommaren 2012.
Sedan dess har jag tillsammans med Örjan Englund och Musikupproret under sex år arbetat med att försöka förbättra upphovspersonernas rättigheter i musikbranschen, främst gällande rättvis fördelning av royalty från Stim. Startade sedan bokförlaget AH Books Publishing AB där jag är förläggare för psykologen och hundpsykologen Anders Hallgrens alla böcker.
Att fotografera har alltid varit mitt intresse och det kom väl till pass när jag var frilansjournalist, både i Sverige och i USA, att även kunna lämna bildmaterial. Jag har lagt upp några bilder på webbsidan.
Började hjälpa psykologen och hundpsykologen Anders Hallgren med hans föredrag och att få ut hans böcker. Nu driver jag vårt bokförlag AH Books Publishing AB samt Liberata Bokförlag.
Efter många års forskning och intervjuer och samlande av material är manus äntligen färdigt till min bok “Nyckelbarn i Folkhemmet – Om arv, identitet och försoning”. Förlag väljs under 2026. Det blir fokus på romanskrivande i framtiden.